iloveyoulikeafatkidlovescake

min partner in crime #1 ska lära mig sticka. jag är pepp. jag behöver verkligen ha något annat att göra förutom att sitta med näsan i kurslitteratur hela dagarna. inte så att jag kommer sticka värsta koftan utan jag siktar nog mer på en halsduk, kanske världens längsta? och nu ska jag banne mig lära mig att sticka. kanske kan jag ägna mig åt hardcore guerilla stickning á la stickkontakt. 

okej jag har haft en Überdjävlig dag men ska ta mig förbi det så därför räcker det så. det fina idag var Jonathan. önskar att jag lagt en liten lapp i din ficka där det typ stod:



eller:


hursom det lades ingen lapp, men jag har sett något som fått mig på lite bättre humör. något som får mig att skratta. hoppas några leenden växte fram.

japp. det finns en kille, vi kan kalla honom Mark. han jobbar på ett utav postkontoren som jag brukar vara på. Mark är väldigt speciell, charmig på sitt sätt. han är utvecklingsstörd och beter sig kanske därför inte alltid pk. snarare brutalt ärligt. iaf något utav det första han sa till mig var att jag såg ut som en pojke i min frisyr, en söt flickpojke tror jag att han sa. sen frågade han om jag hade en pojkvän, och undrade när vi två skulle bli ihop. rart. 

idag träffade jag honom igen, utanför jobbet, och jag trodde inte att han skulle känna igen mig men hela 11:ans vagn blev varse att Mark sannerligen kände igen mig. från drottning till kviberg diskuterade vi att det var enkelt att känna igen 11:ans spårvagn eftersom den har två ettor, att man inte får åka för långt med den för då hamnar man i rymdtorget och då blir det fel. vi diskuterade fotbollsforwards och att inget lag är lika bra som Marks lag. vi pratade om post och reklam, cyklar vs. mopeder (jag får lite credd av Mark för att jag får köra moppe). Mark förklarade för mig hur det går till när musiken från mp3:n kommer ut i hörlurarna - det hänger tydligen på att man har en bra sladd.

sen fick jag världens gulligaste komplimang, jag hade fina ben (mina strumpbyxor) och borde ha dom när jag jobbade ;)
när vi sen hoppade av vid kviberg, och jag hade pekat ut "mitt" hus så mötte han upp en kompis och förklarade att jag var hans flickvän. jorå så att så går det till. en riktig liten ladies man. my new bf ;) 

 

tänkte att jag skulle lämna in min tenta idag. sista inlämnigsdag är på onsdag - har aldrig varit klar med en tenta så tidigt som två dagar innan. vet inte om det är bra eller dåligt. hursom jag lämnade aldrig in tentan, jag fick en känsla av att något inte stämde så jag kollade igenom den en sista gång. tur som fan - jag hade missat att skriva ut ett av svaren. så om jag inte hade kollat så hade jag lämnat in tre av fyra svar, det blir man inte godkänd på... så imorgon gör jag ett nytt försök och då ska alla svaren finnas med.

läste att stadsteatern ska sätta upp Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion om två veckor. den boken är ju så himla bra och även om jag blev helt förstörd av att läsa den så skriver hon ju så fint om kärlek och sorg. 

på min högstadieskola hade vi en alla hjärtans dag tradition att man skulle köpa rosor till varandra som sedan delades ut under lektionen strax innan lunch. man kunde välja mellan röda, rosa eller gula rosor. rött för den man var kär i, rosa för den man tyckte om lite på avstånd men inte vågade säga något till och gula köpte man till sina vänner.

man fick skriva upp färg och namn på den som skulle få rosen på en lista i kafeterian några dagar innan. man fick välja om man ville ge bort rosen anonymt eller inte. jag gav alltid bort gula rosor till mina vänner, men vågade aldrig ge någon rosa ros till pojken med den ljusbruna luggen som alltid hängde ner i hans blåa ögon.

jag minns den pirrande känslan när elevrådet kom in i klassrummet strax innan lunch och började dela ut rosorna. man visste alltid vilka tjejer o killar som skulle få flest rosor, och man visste nästan alltid vilka som skulle bli utan rosor. när jag tänker tillbaka på den biten, att det alltid var några som blev utan inser jag hur hemskt det måste ha varit. jag fick ju åtminstone några gula rosor, och i åttan o nian fick jag till och med rosa rosor. från en anonym (fast jag visste vem han var men pojkar gav mig fortfarande lite panik just då...)

det måste ha varit hemskt att på lunchrasten stå där utan någon ros medan alla andra for runt med sina jvla rosbuketter och försökte lista ut vem som skickat den där rosa eller röda rosen. jag var aldrig en av dem som blev utan, men hela den här skicka rosor på alla hjärtans dag och alla får men inte den och den - jag hoppas att man har tagit bort det. för var inte högstadiet rätt så jvla jobbigt ändå, utan att hela världen skulle behöva se att man inte fått någon ros?

det fanns en kille i min klass som de första två åren aldrig fick någon ros. jag tyckte att han var söt på sitt sätt men han var ganska störig så jag gillade väl inte honom så värst mycket. men i nian så skickade jag en rosa ros till honom bara för att han, för en gångs skull, skulle slippa stå där ensam på lunchrasten utan en ros i sin hand. jag hoppades att han skulle bli lite glad iaf, men jag såg när han kastade den utanför matsalen. det gjorde mig lite ledsen att han inte trodde att han hade någon hemlig beundrare, att han tog det som ett dåligt skämt. men jag gjorde det av snällhet inte för att reta honom. MB den rosa rosen var från mig, som ett tack för alla biljardlektioner.

glad alla hjärtans dag alla stora o små, alla som är på skidresor/thailandsresor, alla som jobbar, skriver tentor osv.
min valentine är sjuk så imorgon är jag STAG. krya på dig sötnos. saknar dig massor.

ärligt talat. nu slutar jag betala tv-licensen. det finns inget bra på tv. shit vilket viktigt i-landsproblem...

i'm going to junoverse. en av fem filmer jag kan se oändligt många gånger bara för att micheal cera rockar i grymma shorts. och för att jag önskar att världen innehöll lite fler coola repliker.

mitt nya schema. säger bara blä. jag behöver ju inte oroa mig för att inte ha något att göra de närmaste tre månaderna. just nu är jag väldigt trött på att plugga. har fan gjort det i 16 ½ år! om någon hade sagt det till mitt sexåriga jag när jag började skolan hade jag givit upp för längesen. då hade jag slutat nångång i mellanstadiet när jag lärt mig läsa, räkna o skriva → allt det väsentliga...
roligare än så här blir det inte. piz.

min familj har skaffat en till hund. eller hund o hund det är en chihuahua. när jag var hemma i julas så kom han över på besök. såå liten - såå söt. och nu har Mallan fått honom i födelsedagspresent. jag gissar att hennes intresse för Vincent inte kommer att vara särskilt länge... men mamma är helt såld på honom, till och med Elvis gillar Vincent.

kommer ni ihåg när man gjorde blandband till sina kompisar/kärlekar? så otroligt fint. och sån otrolig tid det tog. man satt där och försökte välja ut de bästaste låtarna. det gav mig alltid lite ångest. speciellt om jag skulle göra ett blandband till en kille. eller i den åldern gjorde jag ju iofs blandcd's (men blandband är ju ett av världens finaste ord så jag håller fast vid det).

iaf blandband gjorda på kasettband är ju typ hardcoregrejer. sånt borde man (läs alla vi) göra lite oftare. när jag var 15-16 år fanns det en pojke som gjorde jättefina blandband till mig. grejen var att han tog musik som han gillade, musik som han lyssnade på när han tänkte på mig eller musik som han önskade att jag lyssnade på. såna blandband gillar jag. det är ju inte alls lika roligt när man får ett blandband med typ givna lindagillar-låtar för dom har jag ju förhoppningsvis redan.

en kompis pojkvän lånade hennes mp3 och lade till en spellista med låtar från hans mp3. låtar som hon skulle lyssna på medan han var bortrest. låtar som skulle göra det lite lättare att sakna. det är också otroligt fint.

blandband och musik överhuvudtaget är så himla bra.  man kan hitta en textrad som säger allt det man själv kanske inte vågar säga eller inte vet hur man ska säga. ett blandband kan säga alltifrån kärlek till hat. pojken som spelade in söta blandband avslutade med ett mindre älskvärt blandband. det hade bara en låt. don't speak med no doubt. i guess it said it all.


nu börjar fredagen. på riktigt. piz.