en sån där gladjävel
intressant att vi alla är olika. jag önskar att jag kunde vara en sån där gladjävel som alltid är glad, positiv, trevlig, snäll - ja en sån som man tycker om (typ min pojkvän). men nej - det ligger inte för mig att vara glad tydligen. det här insåg jag nångång i tioårs åldern. tråkig jvla insikt. men idag har jag varit glad. och jag har fikat med världens bästa i 3 timmar. vi skrattade så vi hade ont (iaf H). och jag gick hem med lätta steg och en glad känsla inombords. mycket verkar handla om beroende här i livet. vissa bra, andra mycket mindre bra. men beroendet finns där. jag ska bli beroende av skratt - för då blir jag nog en gladare person. något jag redan är beroende av är J, hans pussar och leende, hans närvaro.
Kommentarer
Trackback