apropå det imponerande

i don't kiss and tell. eller kanske på min dödsbädd. eller i mina memoarer om jag lever tills jag är sjuttio för det är då sånt skall skrivas. i ett hus på den franska landsbygden, så har jag tänkt det i alla fall.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0