iloveyoulikeafatkidlovescake

alltså den här praktikantpersonligheten som tydligen bor i mig är ju väldans rolig. jag märker själv hur jag glider in i en roll och helt plötsligt har jag världens tålamod med saker och ting (mitt riktiga jag har inget tålamod alls och är rastlös).

praktikanten kan säga förnuftiga saker som låter lite torra och därmed passande för arbetsklimatet (egentligen ogillar jag snusförnuftiga saker men nu måste jag säga sånt för att mina kollegor ska förstå att jag har fattat galoppen).

praktikanten ringer till gubbar o gummor o tjötar om hur den sociala situationen ser ut i göteborg (mitt riktiga jag hatar att prata med okändingar (okända människor) i telefon).

praktikanten rattar minibuss över typ hela hisingen och hamnar rätt (mitt riktiga jag vill helst inte köra bil modell större och hittar definitivt inte i biltrafiken i gbg).

praktikanten låter andra tala till punkt och lägger inte så ofta ord i munnen på andra (jag avbryter hela jävla tiden och vill egentligen att någon säger till mig, och jag avslutar gärna andras meningar med ord jag tror att de ska använda - stoppa mig!!)

det finns helt enkelt två av mig. skumt.