småstadssyndrom
det är igång nu. små stadssyndromet. förra sommarens utploppade kids har skapat en babyboom i min barndomsstad. alltså årgången 85-88 ploppar ut ungar som om det vore vårrea på bebisar. och jag kan bara tänka: tänk om jag inte lyckats ta mig därifrån. hade jag då också haft ett kid på armen som en våraccessoar? för barn sprids som ett litet virus i småstäder. det är nästan som om folk blir med barn bara genom att dela drinkar på pluto.
själv så funderar jag på att skaffa ett litet sött husdjur men jag är en spoiler så det funkar inte, jag kommer att få ett odrägligt bortskämt djur på halsen och faktum är att en utav de mest patetiska saker jag vet är singeltjejer (ok jag är inte singel men jag bor själv så det är typ samma sak) som hålls sällskap av katter som kallas mysan, skrållan eller tinkerbell. fast om typ 1 månad får jag gosa med vinnie och elvis så då kanske mina sällskapsbehov tillfredställs. det slutar nog med att jag kirrar ett nintendo ds. det är min typ av sällskapsdjur.
jag tar den utan hår tack! fast fan den andra är ju cutest ever.
själv så funderar jag på att skaffa ett litet sött husdjur men jag är en spoiler så det funkar inte, jag kommer att få ett odrägligt bortskämt djur på halsen och faktum är att en utav de mest patetiska saker jag vet är singeltjejer (ok jag är inte singel men jag bor själv så det är typ samma sak) som hålls sällskap av katter som kallas mysan, skrållan eller tinkerbell. fast om typ 1 månad får jag gosa med vinnie och elvis så då kanske mina sällskapsbehov tillfredställs. det slutar nog med att jag kirrar ett nintendo ds. det är min typ av sällskapsdjur.
jag tar den utan hår tack! fast fan den andra är ju cutest ever.
Kommentarer
Trackback
