super naiv
det finns en sak som jag har tänkt på och det är att vissa mönster alltid verkar återkomma livet igenom. som naiv tonåring tror du att när du blir vuxen så kommer du att ingå i ett vuxet sällskap där folk beter sig på ett moget sätt. men den naiva tonåringen har fel.
som 23-åring kommer du att ingå i ett sällskap som beter sig precis som på mellan- och högstadiet. vissa saker förändras aldrig. ibland känns det som om det bara händer mig, men jag kanske bara är extra känslig, men titt som tätt så tycker folk att det är okej att de spyr ut sina åsikter om mig i mitt ansikte. och de bryr sig inte om hur det känns att ta emot dem.
som en kille i min klass som sa "ja när vi började i klassen så tänkte jag att den där Linda hon är snygg och hon verkar vara en smart tjej men nu... njae något har förändrats med dig, jag trodde du skulle ta mer plats."
jaha så en gång tyckte du att jag var snygg och verkade smart - men det tycker du alltså inte nu. och vad ska jag göra med den informationen? den är helt värdelös och får inte mig att känna mig speciellt bra. jag förstår bara inte varför någon får för sig att säga så till en annan person. okej att du tycker det men jag behöver inte veta/höra det.
och sen det här med tjejer. jag förstår mig inte på tjejer. och jag är själv tjej. men det är något i tjejers (även mitt) beteende som ibland är djävulskt elakt. och det verkar tyvärr som att det alltid kommer att vara så.
som 23-åring kommer du att ingå i ett sällskap som beter sig precis som på mellan- och högstadiet. vissa saker förändras aldrig. ibland känns det som om det bara händer mig, men jag kanske bara är extra känslig, men titt som tätt så tycker folk att det är okej att de spyr ut sina åsikter om mig i mitt ansikte. och de bryr sig inte om hur det känns att ta emot dem.
som en kille i min klass som sa "ja när vi började i klassen så tänkte jag att den där Linda hon är snygg och hon verkar vara en smart tjej men nu... njae något har förändrats med dig, jag trodde du skulle ta mer plats."
jaha så en gång tyckte du att jag var snygg och verkade smart - men det tycker du alltså inte nu. och vad ska jag göra med den informationen? den är helt värdelös och får inte mig att känna mig speciellt bra. jag förstår bara inte varför någon får för sig att säga så till en annan person. okej att du tycker det men jag behöver inte veta/höra det.
och sen det här med tjejer. jag förstår mig inte på tjejer. och jag är själv tjej. men det är något i tjejers (även mitt) beteende som ibland är djävulskt elakt. och det verkar tyvärr som att det alltid kommer att vara så.
Kommentarer
Trackback
